Vad menas med certifierad översättning?

När behövs en certifierad översättning?

Certifierade översättningar skiljer sig åt gentemot ”vanliga” översättningar och i denna artikel reder vi ut vad en certifierad översättning är, när de behövs och vem som får utföra dem.

Vad är en certifierad översättning?

En certifierad översättning är en översättning som intygas eller bestyrks med en underskrift. Genom underskriften/intygandet finns det möjlighet att spåra upphovsmannen samt att ställa denne till svars ifall det visar sig att den översatta texten har hanterats oaktsamt eller blivit förvrängd. Certifierade översättningar behövs för:

• Rättshandlingar; här ställs särskilda krav på formalia för att accepteras.
• Registerutdrag
• Födelsebevis
• Bolagsordningar
• Betyg
• Bouppteckningar
• Deklarationer

Vem får lov att utföra certifierade översättningar?

I Sverige är det auktoriserade översättare som utför översättningar av rättshandlingar. Denna typ av översättning kallas för bestyrkt eller auktoriserad översättning. Varje land har egna regler för vem som får utföra certifierade översättningar, och det är därför väldigt viktigt att förvissa sig om vilka krav som mottagaren av översättningen har. Här följer en kort redogörelse för olika länders krav på certifierade översättningar.

Auktoriserade översättare

I Sverige, Norge och Finland är det staten som certifierar auktoriserade översättare. Reglerna för vad som krävs för att bli auktoriserad översättare varierar mellan länderna. I Sverige måste översättaren genomföra ett översättningsprov och bli godkänd på detta. I Finland måste översättaren också göra ett prov och få godkänt på detta, men kan även ansöka om att bli certifierad översättare efter vissa översättningsutbildningar.

Här kan du läsa mer om auktoriserade översättare i Sverige.

Edsvurna översättare

Flera länder, bland annat Nederländerna, Spanien, Italien och Estland, använder sig av beteckningen edsvurna översättare för dokument som kräver certifiering. Även här varierar reglerna mellan olika länder för vad som krävs för att en översättare ska bli ”edsvuren”. Det kan innebära att översättaren, inför domstol, svär att hen ska utföra arbetet ärligt, samvetsgrant, opartiskt samt konfidentiellt. Vissa länder kontrollerar också översättarens lämplighet, som kan vara en bakgrundskontroll och att översättaren måste kunna visa att hen har tillräckliga kvalifikationer, eller kanske klara ett prov.

Ansökan hos domstol

I vissa länder, som till exempel i Frankrike, går det att ansöka om att få ”vara med på en lista” för officiellt godkända översättare. För att bli officiellt godkänd översättare ställs det inte några formella krav, däremot finns det en del informella krav som måste uppfyllas. Exempel på sådana är att översättaren håller sina kunskaper uppdaterade för att få behålla sin plats på listan.

Kvalificerat medlemskap i översättarföreningar

I flertalet länder finns översättarföreningar som bildats av översättare. Vem som helst kan inte bli medlem i dessa föreningar utan det ställs oftast krav på:

• Dokumenterad erfarenhet
• Kundreferenser
• Utbildning/godkänt översättningsprov

De översättare som blir godkända och får ett kvalificerat medlemskap kan använda sitt medlemskap när de utför certifierade översättningar, vilket gör översättningen officiell. Det är värt att notera att det är översättarna i föreningen som sätter kraven, och inte staten. Exempel på länder som använder sig av översättarföreningar är:

• USA – ATA
• Storbritannien – ITI
• Danmark – Translatørforeningen

Certifierad översättning utan särskilt certifieringsorgan

I de länder som saknar ett officiellt organ för att utföra certifiering av översättare innebär en certifierad översättning att översättaren:

• Intygar att dokumentet är en fullständig, korrekt och sanningsenlig översättning av originalhandlingen.
• Anger datum för översättningen.
• Anger språkriktning och namn på dokumentet som översatts.
• Uppger översättarens kvalifikationer.
• Anger namn och kontaktuppgifter till översättaren.

När översättaren lämnar dessa uppgifter blir det som ett ”kvitto” att översättningen gjorts både professionellt och opartiskt samt att den uppfyller kraven som finns på översättningar av rättshandlingar. Mottagaren av översättningen kan alltid ställa krav på att få se att översättaren har godkänts av en översättarförening.

Certifierad översättning för att uppfylla kraven i ett kvalitetssystem

En del företag har ett kvalitetssystem som kräver en ”certified translation”. Detta innebär att översättaren eller översättningsbyrån genom en namnteckning intygar att översättningen är en korrekt återgivning av originalet samt att den uppfyller kravet på spårbarhet. Kraven på ”certified translation” kommer oftast från USA som då inte har ett officiellt system med auktoriserade översättare. Det räcker alltså att antingen översättaren eller översättningsbyrån certifierar översättningen. Vissa företag ställer krav på att översättningen gjorts enligt ISO 17100 som är en standard för översättningstjänster.

Det finns ingen auktoriserad översättare att tillgå – hur gör man?

När det inte går att få tag på en auktoriserad översättare som kan bestyrka översättningen kan en notarius publicus intyga att översättaren har styrkt sin identitet med en legalisering så att översättaren kan spåras ifall översättningen skulle visa sig vara opartisk.

Under konsulttjänster kan du läsa mer om de olika intygen som notarius publicus tillhandahåller.

Vad innebär legalisering?

Legalisering innebär att översättarens namnteckning och identitet styrks. Legaliseringen kan ske på två sätt.

1. För länder som inte har undertecknat Haagkonventionen

Namnteckningen intygas i en tvåstegsprocess, både i ursprungslandet och i landet där översättningen ska användas eller av detta lands konsulat.

2. För länder som har undertecknat Haagkonventionen

Namnteckningen intygas endast genom en förenklad process med apostille. Landets konsulat behöver då inte bestryka namnteckningen.

Om du är osäker på vad som gäller i landet där översättningen ska användas, ska du alltid ta kontakt med mottagarlandets konsulat och fråga om en översättare som inte är certifierad av något officiellt organ kan göra översättningen.

Observera att notarien aldrig kan intyga själva översättningen, utan enbart intyga namnteckningen. Notarien ger alltså inga garantier för att översättningen är korrekt, utan styrker enbart översättarens identitet.

Var ute i god tid

Rättshandlingar är oftast tidskrävande att översätta och det är därför viktigt att vara ute i god tid för att hitta en översättare som är auktoriserad. Utöver att översättningen är tidskrävande är det viktigt att tänka på följande:

• Sätt av tid till att legalisera översättningen om detta ska göras via notarius publicus eller ett lands konsulat.
• Om översättningen ska användas i ett land som inte är med i Haagkonventionen behöver detta legaliseras i en tvåstegsprocess; både i ursprungslandet och i mottagarlandet eller dess konsulat.

Endast certifierade översättare är behöriga att översätta rättshandlingar. En certifierad översättning är en bestyrkt översättning, men kraven på certifierade översättare ser olika ut i olika länder.